Verse 1Mathilda Sitter I En Vrå I DagrummetMed Sjalen Omkring AxlarnaOch Håret Prydligt Hopsatt I En KnutHon Sitter Där Med Händerna I Knät Och BlundarOch Hon Ler IblandNär Minnen Tränger På Ifrån FörutHon Lever Sina Dagar I En Tid Hon MinnsOch Frågar Efter Människor Som Inte Längre FinnsRefLåt Mig Gå, Jag Har Inte Tid Att StannaFör Jag Måste Hämta Vatten Ifrån BrunnOch Korna Står Med Stinna JuverOch Barnen Måste Få Sig Nåt I MunVerse 2Hon Nynnar Sina VaggvisorFör Barnet Som Hon Sakta Vyssjar I Sin FamnBarnet Som Hon Bar För Länge SenIbland När Någon Går FörbiFrågar Hon ÄngsligtIfall Dom VetOm Pappa Har Kommit Hem Från Skogen ÄnOch Ibland Är Hon En Tioårig FlickaSom Plockar Sina VildhallonSom Bara Hon Vet OmRefLåt Mig Gå, Jag Har Inte Tid Att StannaFör Jag Måste Hämta Vatten Ifrån BrunnOch Korna Står Med Stinna JuverOch Barnen Måste Få Sig Nåt I MunVerse 3Mathilda Sitter I En Vrå I DagrummetMed Sjalen Omkring AxlarnaOch Nyper Bladen Från En PelargonHon Pratar För Sig SjälvOch SägerTror Jag Inte Vi Får FrämmandeHör Någon Stampar Av Sig Snön På BronOch Inte Har Jag Nånting Jag Kan Bjuda PåMathilda Väntar Där Hon Sitter I Sin VråRefLåt Mig Gå, Jag Har Inte Tid Att StannaFör Jag Måste Hämta Vatten Ifrån BrunnOch Korna Står Med Stinna JuverOch Barnen Måste Få Sig Nåt I Mun
